Skrev lite om mina problem jag har med social fobi på ett forum, så jag tänkte att jag kan lägga in dem här också:
Jag har väldigt svår social fobi.
Jag har problem med att gå utanför dörren om jag inte har ett mål att gå till, undviker det så mycket jag kan.
Är 25 år och har aldrig haft ett jobb, jag klarar det inte. Men hoppas på arbetsträning senare i år.
Min sociala fobi gör att jag skäms för den jag är, min diagnos och hela min uppenbarelse. Min sambos släkt som jag känt sen 5 år vet inte om mina problem men jag kan fortf. inte bete mig normalt bland dem (inte ens han föräldrar) utan har ständig ångest och vill bara hem när jag träffar folk.
Jag har inga vänner och är helt urkass på att socialisera. Kommer aldrig på något att säga och när jag gör det vågar jag nästan aldrig säga det ändå. Ibland kan jag säga något bara för att inte uppfattas som tyst och tråkig och då kan jag sedan gräma mig i dar för vad jag har sagt och ifall jag sa något konstigt eller fånigt.
Kan inte uttrycka åsikter eller tankar bland folk för jag är rädd att de ska bli, arga, skratta eller dylikt.
När jag går förbi folk utomhus tänker jag hela tiden på deras uppfattning om mig, och hur jag ser ut. Inte kul när man är överviktig heller.
Ser jag nån jag känner på stan vågar jag inte ropa eller springa fram till den för då drar jag uppmärksamhet till mig.
Jag har problem även att vara social på nätet, det var lättare förr men har blitt svårare med tiden. jag får ångest av att kolla mejlen, forumsvar och sitter allt mindre på msn.
Kan inte se folk i ögonen, jag känner mig skitblottad då.
Klarar inte av att ringa folk, knappt till min mamma och sambo.
Kan inte gå in i tomma affärer eller äta ensam på ställen om det bara är några få där (dock ett framsteg, förut klarade jag inte av att äta ensam ute öht).
Har jättestora problem med att ta hem folk. Undviker det så mkt som möjligt. Hatar att fylla år just för att då kommer folk hem till en som jag måste se till att de har det bra och inte har det tråkigt, och vad har jag och erbjuda som själv är så tråkig?
Jag upplever att jag är tråkig, ointelligent, ointressant och säger lika tråkiga och ointressanta saker. det finns inget i mitt liv som kan vara intressant för andra människor.
Och ngt jag skäms och mår skitdåligt över; vi har haft vår kisse i två år men har ännu inte vågat ringa veterinären för ny vaccination. :-( :-(
Detta är bara en bråkdel av mina problem som hindrar mig från att leva ett normalt liv.
Mina tankar kring skillnaden mellan blyghet och social fobi:
Jag tror skillnaden är att med social fobi har man ångest (hade aldrig ångest när jag var liten och “bara” kände mig blyg, utan kände mig då mest besvärad men klarade av att genomföra saker jag ändå tyckte var jobbiga. Med social fobi kan de jobbiga sakerna utbryta panikångest.)
Men man undviker även alla de situationer man har svårt för, och sysslar med säkerhetsåtgärder (tex innan jag säger nåt till nån kan jag upprepa meningen flera ggr i huvudet för att vara säker på att det låter bra istället för att bara sägs det).
Mycket av social fobi handlar även om höga prestationskrav i sociala sammanhang. “Nu måste jag säga/göra det här bra“.
Förväntansångesten är även en stor del av den sociala fobin. Vet jag att jag tex ska träffa folk i framtiden jag inte känner kan jag gräma mig för det i månader innan.
Och det skulle jag tro är de stora skillnaderna.
Läs även andra bloggares åsikter om social fobi, blyg, blyghet, ångest
Men om du har så grav social fobi, hur har du då lyckats skaffa en sambo?? Så allvarligt kan det väl inte vara då. Och du kan väl ta sambon till hjälp med att ringa veterinärsamtal och sådant.
Varför skulle jag INTE kunna ha en sambo med social fobi? :S Vad har det med saken att göra?
Min sambo jobbar heltid så han är hemma efter att de stängt.
inte min sak nu, men du hade väl inte social fobi när du mötte josef? Eller? Ha en bra helg iaf…
Nej, inte i den form som den är idag i alla fall.
Pingback: Mina förbättringar med den sociala fobin. | Netza.se
Jobbigt med Social Fobi. Jag har det själv, men har blivit bättre på senaste tiden pga mediciner. Hur har det gått för dig? Detta inlägget skrevs ju för mer än två år sedan
Hej!
Jag har kommit en bit med KBT så har det inte lika svårt idag även om jag fortfarande kämpar. De här problemen är dock saker jag ännu har problem med, dock inte lika mycket, eller inte lika svårt.
Jag hittade det här inlägget när jag googlade på social fobi och blev “glad” (eller vad man ska säga) när jag läste att du har/har haft problem med att vara social på nätet. Jag trodde att jag var den enda som får ångest av att kolla mejlen … Jag klarar inte heller av att skriva på forum, kommentera andras bloggar (att skriva den här kommentaren är en jättestor grej för mig) eller ens ha en kommentarsfunktion i min egen blogg. Jag har också slutat använda MSN eftersom det var för jobbigt att chatta med folk.
Jag har social fobi och känner igen mig i nästan allt annat du har skrivit i det här inlägget också, men just det där med social fobi på nätet har jag känt mig helt ensam om så det var skönt att läsa att någon annan har upplevt det.
Ska kolla vidare på din blogg nu!
Hej!
Tro mig, du är verkligen inte ensam! Det finns många som har det som “oss”.
hittade precis din blogg och kände igen mig på nästan allt du skrev.
själv så tror jag att alla runt omkring mig hatar mig och det känns ofta jobbigt att prata jag är alltid så rädd hela tiden. jag har aldrig haft ett förhållande med någon pga detta. i mina tankar vet jag vad som är rätt men mina känslor lyder mig inte och om någon säger något taskigt bara på skämt kan det göra att jag blir deprimerad i flera veckor kanske mer. Att bara skriva det här inlägget får mig att bli orolig över att jag stavar rätt så att ingen ska tro att jag är korkad. jag kände mig tvungen att lasta av mina känslor här ihop om att kanske det lyfter lite från mina axlar. jag har försökt ta mig till vårdcentraler och lyckats en gång men pga en flytt kunde jag inte fortsätta där sedan dess har jag varit för rädd att kontakta någon vårdcentral igen. jag har inte alltid känt så här det har gått i vågor och bara för någon vecka sen kom det starkt tillbaka. men tack vara ditt inlägg så har jag nu vågat lite nytt detta är första gången jag skriver något på en blogg. tack
Hej R,
Jag vet precis hur det känns och vilket helvete du går igenom men den enda lösningen är att söka professionell hjälp. Det har hjälp otroligt mycket för mig och jag har kommit otroligt långt sen jag skrev den här texten och i dagsläget känns det nästan främmande? Har jag haft det såhär? Du ska inte behöva må och känna som du gör, sök hjälp så hoppas jag på det bästa!
Pingback: Uppdatering om min sociala fobi. | Netza.se
Hej, jag hitta precis din blogg och allt du skriver om känner jag igen mig så mycket i. Jag har försökt att göra något åt det men inte hittat någon lösning, försökt prata med psykologer osv men de har inte riktigt funkar eftersom jag inte vågar prata med dom, plus att jag verkligen inte tycker om några typer av läkare. Jag ska försöka på nytt igen, de dåliga är bara att de kostar så jäkla mycket, hoppas det löser sig för dig, gillar verkligen din blogg å de känns skönt att de inte bara är kg som känner så här, att se finns fler som känner likadant.
Hej!
Det är så otroligt viktigt att man kan hitta en kurator eller dylikt som man trivs med och känner sig trygg med, att denna kan jag öppna mig inför. Det är bara att byta tills man har hittat rätt.
Lycka till!
Vad ska du göra för att bli bättre, Jag har samma problem samt kostar mycket pengar att träffa en bra sykolog.
Lyka till
Hej, gick i KBT hos allmänpsykiatrin.
Hej! Vi arebtar med ett projektarbete om social fobi och skulle därför gärna intervjua dig via mejl. Om det är intresserad av att hjälpa oss så hör av dig till socialfobi1@hotmail.com
Fina du. Jag vill bara hoppa in genom datorn och krama dig. Jag känner igen mig så mycket väl i det du skriver. Och tolka inte detta fel nu men jag blev också “glad” att du vågat skriva om detta så pass öppet. Jag har hela mitt liv känt mig så otrolig ensam. Jag går också Kbt och gjort det över ett år nu och jag kämpar på som bara den. Jag har haft många vänner men pga av massa saker hamnade jag i en svår och djup depression som gjorde att jag jag blivit tillbakadragen och för några veckor sen fick jag höra att jag led av social fobi. Tack var det har jag förlorat nästan alla mina vänner. Jag blev nyligen utsatt för ett tungt svek som gjort att mig ännu mer tillbakadragen.Tack ännu en gång för att du delade med dig.
Hej.
Man blir väldigt ensam med social fobi, mestadels helt ofrivilligt, därmed kan det ge så mycket att läsa om andra med samma problem, känna att man inte är ensam. Det bästa med social fobi är att man kan ta sig ur det och det ger än en sådan kick när man tagit sig igenom åtminstone det värsta och känna att man kan leva normalt igen. Jag har haft ett jobb, och jag klarar mig ganska bra med att söka nya i dagsläget i jämförelse med tidigare då jag var helt skräckslagen bara inför att skriva ansökningar. Jag har inte många vänner idag, men jag är inte ensam. I slutändan handlar det om att vara glad för det man har och vara stolt över varje litet framsteg man tar.
Tack för din kommentar, var inte svårt att förstå på något som helst sätt.
Jag är glad att jag kan göra någon glad.
Kan även rekommendera sidan sps.nu som har ett jättebra forum!
Lycka till!
/A
Ps! Jag lider av dyslexi så jag hoppas du hängde med i svängarna
Tack för en intressant och inspirerande blogg. Jag håller på med en Film om Social fobi – För att slå hål på fördomar och upplysa., följ gärna projektet, via bloggen. Jag tar tacksamt emot alla förslag, egna berättelser,boktips och tankar osv kring SF eller filmprojektet, dina tankar blir min inspiration. Alla kommentarer på min blogg förhandsmoderats, inget publiceras mot någons vilja. Länka gärna till min blogg om du vill. Ha det fint /Björn