Det bästa med julen. :-)

Det bästa med julen. :-)

Läderväska från 70-talet som jag klickade hem på Tradera. Försöker just nu vårda den lite. :-)

Läderväska från 70-talet som jag klickade hem på Tradera. Försöker just nu vårda den lite. :-)

”Genom mötet mellan en man bakom kameran, och en kvinna utan kläder framför den.”

Genusfotografen skriver en intressant genusanalys utifrån innehållet i Alla är fotografer.

Haley Morris-Cafiero

Wait Watchers For my series, Wait Watchers, I set up a camera in a heavy-traffic, public area and take hundreds of photographs as I perform mundane, everyday tasks as people pass by me. I then examine the images to see if any of the passersby had a critical or questioning element in their face or in their body language. I consider my photographs a social experiment and I travel the world in an attempt to photograph the reactions of a diverse pool of passersby.

Something to Weigh I have always had a hard time controlling my weight. My uncontrollable exterior has determined my place in society and I have often felt left out and awkward. For this series, I photograph myself in socially engaged spaces to examine how my body fits into society. I choose compositions within social sites: restaurants, stores, pools and other places of leisure. I attempt to juxtapose my place in the scene with issues that contribute to my weight gain.

Dessutom arbetar hon med äldre tiders framkallningstekniker. Riktigt intressant fotograf!

Fotografi vs rädslor

I veckans avsnitt av Alla är fotografer var temat gatufotografi vilket jag verkligen tror är en zon där ens introversion/extroversion som fotograf märks. Jag är glad att de tog upp dessa två sidor då igenkänningen i Rheborgs rädsla i att gå nära människor är hög hos många då det är en svårighet att möta okända människor.

”Om dina bilder inte är tillräckligt bra, då är du inte tillräckligt nära”

– Robert Capa

Två bilder som hade kunnat blivit bättre om jag hade vågat ta mig närmare:
Underbara snöovädret...
Cyclist

Gatufotografi är någonting som jag alltid har velat utveckla i flera år men hindras av mina rädslor, och en grund i social fobi gör ju inte saken bättre. För några år sedan vågade jag inte ens fota saker i allmänhet om det fanns människor inom 50m avstånd så att fotografera okända människor på stan och ta sig in i deras privata sfär är en stor sak att våga, men jag är lite halvvägs. Jag vågar rikta kameran mot människor idag men i rädsla av att bli upptäckt sker fotograferandet väldigt snabbt och med stor ångest så allt fokus på komposition försvinner och bilderna blir sällan bra. Någon tid till baktankar när man inte är avslappnad finns det inte heller.
Happy
Tjuvtittare
Spinned sugar lady
Gamla stan/Old Town, Tallinn

Tänk om man hade kunnat vara lika orädd som den här. ;)

Sedan bor jag ju i en småstad vilket utmanar en ytterligare. Det är ju inte lika lätt att smälta in, för man vill väl egentligen inte bli sedd för att inte störa? Överlag känns det också som att människor i allmänhet i Sverige är lite paranoida inför att bli fotograferade, de vill gärna veta hur och var bilderna ska användas.

Det ges många tips om att man ska prata med människor först och be om lov innan man fotograferar dem. Det underlättar självklart och folk känner sig mindre hotade, men samtidigt skapar detta en medvetenhet hos människor vilket ger mindre spontana och situationella bilder. För folk börjar fundera över hur de ser ut, hur de står, vad de gör osv. Sen är det ju ett big no no att instruera människor för att få sin bild. ;)

Andra tips jag har sett har handlat om att man kan använda sig av en zoom eller objektiv med längre brännvidd än det klassiska 35/50mm. Men jag är skeptisk mot detta med då sådana objektiv i regel är stora och mer utmärkande. Fler människor kommer dessutom känna att de är inom blickfånget.

Det är mycket lättare att träna på att komma människor nära på en plats med många andra i rörelse där många andra fotograferar. Då tänker inte folk på det lika mycket, men det blir inte riktigt samma sak heller.
Pensionärer på en bänk
Söderhamn pride
Söderhamn pride

Det finns de som tycker att naturfoto är svårast att få till men jag undrar om inte gatufoto är det svåraste faktiskt. ;) En bra början kan ju vara att utgå ifrån och ta till sig dessa tips och att slutligen tänka på att för att kunna utvecklas inom foto måste man träna, träna och träna och på samma sätt är det med ens rädslor; man måste träna och utmana sig för att bemästra dem! Så får se hur det går! :)

”Traditioner.”

Då var tydligen det årliga traditionella Lucia-drevet igång igen. Det är ju väldigt intressant med människor som benhårt sitter och försvarar bevarandet av en tradition och tror sig ha ensamrätt att säga hur och inom vilka ramar en tradition som Lucia ska firas och vara – när Lucia i själva verket är en av våra Svenska traditioner som har utvecklats och förändrats allra mest genom åren.

För så är det med traditioner. De kan inte vara statiska utan måste hela tiden utvecklas för att inte stagnera och dö ut. Det finns inte ett rätt eller fel sätt att fira på utan alla måste få göra som de vill, man måste kunna få pröva nya saker och göra en tradition till sin egen. De enda fasta ramarna som finns är att man måste hålla sig inom vissa mönster som man kan känna igen för vad som gäller för ”just den traditionen” ”just nu”. Man kan inte avvika för mycket. Det finns en eller flera centrala kärnor som man kan utgå ifrån och variera – vissa mer fasta än andra. Huvudsaken är att man fortfarande kan känna igen sig genom att man fortfarande kan förmedla grundkonceptet. Om man avviker från dessa centrala kärnor så att det skapas en kompott av oigenkännlighet då är det inte längre den valda traditionen man utövar utan en helt ny, men om 100 år kan det vara helt rätt.

Den tradition kring Lucia som vi för nuvarande firar är knappt 100 år gammal och först under 1920-talet började den bli rikstäckande. Den centrala kärnan för oss idag är Lucia som huvudkaraktär med sitt efterföljande tåg, men sedan sker små variationer för hur man klär sig, till vad och vem som gör det samt vilka sånger som framförs. Lucia som firande och föreställningar om dagens betydelse är ca 1000 år gammal och genom åren har firandet och tanka om dagen utövats på många väldigt olika sätt. Dessa sätt skiljer sig väldigt markant åt från hur vårt typiska stillsamma tåg ser ut idag. Dessutom har det geografiskt i Sverige varierat hur firandet av Lucia har utövats.

Tillbaka till dessa personer som anser att det bara finns ett sätt att fira på… Varje år blir de helt galna över människor som försöker utveckla en tradition genom att föra in nya element, föra in äldre bortglömda element, ta bort vissa element eller bara rucka lite på de fasta ramarna eller på andra sätt sätter upp riktlinjer för hur de vill fira. Dessa typer anser att det finns bara ett sätt att fira på för så har det alltid varit och så kommer det alltid vara och det är så viktigt att alltid göra samma sak för bevaringens skull. Det är ju sååå viktig att våra traditioner överlever! Jag tycker alltid detta är lika roligt, för det visar som vanligt på hur låg intelligensen är hos dessa människor och hur dåligt pålästa de är. De förstår inte hur fel de har och hur deras sätt att tycka och agera på går emot sig självt.

Det går inte att vara konservativ när det handlar om traditioner. En tradition har eller är ingen fast linje för hur eller när den börjar eller slutar, den bara är och den lever sitt eget liv och göds genom de människor som utövar den. Det går inte heller att bevara en tradition som ett statiskt föremål och säga ”såhär är det”. En tradition påverkas av allting människor gör och inte gör med den, allting har en betydelse för hur den kommer formas i framtiden. Utveckling och anpassning efter samhället och sin plats i tiden har alltid varit ett absolut krav för en traditions överlevnad. Om inte seden längre fyller ett behov eller syfte kan man inte heller bevara den för sakens skull. Det måste finnas människor som vill ta emot den och föra den vidare. Ordet tradition kommer trots allt av latinet och betyder ”överlämnande”.

Genom att Lucia de senaste åren har börjat utvecklats väldigt mycket visar det på att det uppenbarligen finns ett behov och en vilja till att göra det. Lucia kommer också att fortsätta utvecklas oavsett vad konservativa människor tycker för det går inte att hindra eller stoppa en tradition som vill utvecklas om man vill främja dennes överlevnad. Överlag inom samhället börjar traditioner bli mer individualiserade och de följer mindre fasta ramar, med informationssamhällets snabba framfart får vi snabbare tag i nya influenser och det kan bli väldigt spännande för framtiden! Personligen har jag aldrig varit så intresserad över att hålla liv i traditioner eller firanden, jag finner bara nöje i att studera dem.

Nåväl. Det var alltså en rektor i Bromölla som ville ha ett vad hon ansåg vara ett mer ”klassiskt” tåg med bara Lucia, tärnor och stjärngossar. Tomtar och pepparkaksgubbar göre sig icke besvär. En förälder gick då ut och beklagade sig i tidningen med påpekandet ”Det säger sig självt att nioåriga pojkar inte vill gå i vita nattlinnen [—] – Men min son som går i trean och är nio år vill inte bära klänning. Andra barn har sagt att de kommer att skratta åt pojkarna […] – Jag är själv 40 år och har aldrig varit med om något liknande. Jag tycker inte det här verkar traditionellt ett dugg, säger Jonas Pettersson.” Men eller hur, stackars pojkar i Luciatåg har ju aldrig gått i ”klänning” förr! Det heter ju annars särk och det har män burit i alla tider. Påtal om ”traditioner”…

Bild på en stjärngosse i ”klänning” utan stjärna i hand, 1920-tal. Bilden kommer från Sörmlands museum:

”Att man slopat tomtar och pepparkaksgubbar motiveras med att arbetslaget som ansvarar för luciatåget sagt att man vill ha ett luciatåg i den ursprungliga formen.” står det att läsa i artikeln. Om man då ska ta kommentaren bokstavligt vilket också visar på okunskap då det inte finns ett ursprungligt tåg från själva dagens ”födelse” under medeltiden. Då hade man ännu bara föreställningar om dagens betydelse och man brydde sig bara om skingra mörkret med ljus. I artikeln nämns också att det fanns praktiska skäl till att utesluta tomtar och att det fanns en önskan om att ha ett helt i vitt Luciatåg och detta använder sig ju SVT också utav.

I artikeln i DN som jag länkade till i början har rektorn som anledning skrivit ”Detta för att ”eleverna ska få kunskap om historiken och traditionerna kring lussefirandet” i brevet till föräldrarna. I pressmeddelandet från skolan stod att läsa ”Detta vill man dels göra för att luciatåget inte alltid ska vara detsamma, dels för att eleverna ska få kunskap om historiken och traditionerna kring lussefirandet.” Jag tycker tanken är helt klart god och med tanke på alla som blev helt galna på rektorn över Internet finns det ju uppenbarligen en stor kunskapsbrist hos en stor skara människor som inte vet att Luciatåget har inte alltid sett ut som de gör idag för det har inte alltid funnits ett Luciatåg. Firandet av Lucia idag kommer inte behålla sin nuvarande form i framtiden heller. Det finns helt klart ett behov av att lära människor hur firandet har sett ut tidigare. Börjar man tidigt bär barnen med sig det hela livet också.

Bild på Stjärngossar med julbock, 1896. Från DigitaltMuseum.

I pressmeddelandet stod också att läsa:

I klassen har vi pratat om legenden Lucia och hennes följe. Hon blev dödad av de romerska soldaterna för att hon hjälpte de kristna som hade gömt sig i katakomberna för att undkomma dödsstraff. Eftersom hon hade mycket att bära hade hon ljus i sitt hår, när hon blir nedstucken av soldaterna rann hennes röda blod på hennes klänning där av det röda sidenbandet runt midjan.

Stjärngossetraditionen kommer av att pojkar som gick på läroverket vid juletid gick runt i gårdarna och tiggde pengar som skulle användas att köpa läromedel nästkommande termin. Som tack för pengarna sjöng pojkarna julsånger.

I början av 1900-talet sammanfördes de här två traditionerna och först på senare tid ca 1980-talet har man på förskolorna infört tomtar och pepparkaksgubbar i luciatåget.

Här är en bild på ett Lucia-tåg i Göteborg 1906 innehållandes två tomtar. Bilden kommer från Nordiska museet.

Tomtar 1956, bildkälla.

Därmed faller ju rektorns/skolans research lite. Dock kan ju tomten som tradition i Luciatåget vara ett inslag som har kommit och gått genom åren, det är jag dåligt insatt i. Pepparkaksgubben kan jag nog hålla med om att det är en relativt ny företeelse och kanske inte så vanlig heller? Oavsett är skolans idé absolut någonting som borde uppmuntras.

Rektorn har trots allt bestämmandesätten på skolan och hon väljer vilka riktlinjer som hon vill ska finnas och det är hennes fulla rätt att tycka det och utföra dem. Det är nämligen här det största problemet kommer in. De som tycker det är så viktigt att bevara traditioner anser inte att andra människor ska få fira och utöva traditioner som de önskar. Det hotar nämligen ”våra” traditioner och det tjafsas om islamisering och fan och hans moster som vanligt inom dylika kretsar där foliehattarna är den hetaste modeaccessoaren. Kontentan i deras ologiska argument är att hela Sverige håller på och avvecklar och bannar ”traditioner” utifrån vad som hänt i några enstaka fall som faller inom deras ogillande. De personer som avviker och bryter normer ska till varje pris tystas ner och hotas tills de tillslut viker sig vilket rektorn tillslut också gjorde.

Dumma dumma rektorn som är så dum mot de stackars barnen… Om barn ska ha valfriheten att göra som de vill när det gäller traditioner – var börjar och slutar den fria viljan? Ska barn få komma klädda i vanliga kläder eller som Batman eller smurfarna eller vad som? Vi kan skapa en maskerad! Är det ett okej nytillskott i Luciatågen eller är det också fel? Får man bara ha det fritt så länge det gäller inom vissa ramar? Antingen är saker helt fria utan restriktioner, där man säger ja till barnen att de får klä sig som de vill och då utvecklar vi Lucia åt det hållet. Eller så har man det inte fritt och då måste man ha uppsatta restriktioner, så som det ser ut idag. Det går inte att fira Lucia utan ett vist tvång för hur saker ska vara för att inte förlora hela kärnan, men man måste inte göra allt. Man kommer aldrig kunna gå alla människor till mötes oavsett vad det gäller. Men alla måste lära sig att ta ett nej och förstå att det finns andra sätt som man kan göra saker på och förstå att det är okej. Att saker inte alltid går som man vill är någonting som alla måste lära sig och ju tidigare ett barn lär sig det, desto bättre. Som sagt, att fånga den centrala kärnan Lucia där det finns ett igenkännande är viktigast. Den förlorar man inte för att man inte låter folk klä ut sig till tomte. Hade man tagit bort Lucian däremot, hade man kunnat förstå folks reaktion…

Vad hände förresten med att ta seden dit man kommer som dessa typer pratar om? Ni vet, att ställa sig i ledet och duger det inte kan man dra? Dvs att kunna följa seden på skolan för att visa på andra alternativ till dagens Luciatåg. Vad hände med rätten till yttrandefrihet och demokrati som dessa typer annars pratar så varmt om och att det är så viktigt? Men nej förstås, det gäller ju i vanlig ordning bara när det gynnar de själva. Att det finns så starka fascistiska krafter i dagens samhälle som försöker skrämma folk till tystnad och att avvika från att få göra som de vill, det är sjukt oroväckande!

Hej och hå, och det är inte ens jul än… Då kommer väl nästa tramsande om Kalle igen. Kan riktigt se framför mig hur folk sitter och svår åt SVT (vilka inte tog beslutet men det har ju folk ännu inte fattat) framför TV:n om hur det får gå till såhär! Eller har ni hört om den mystiska invandraren som har lyckats ta sig in i SVT:s arkiv för att klippa i filmen för att de inte gillar ”våra” traditioner och SVT är helt OK med det (seriöst, var finns folks logik?)? Våra svenska traditioner, jävla Disney! Och svensken som bara knyter näven i fickan!

Själv ska jag fira en väldigt otraditionell jul i år och ska inte ens äta julmat. Det ska bli väldigt skönt att slippa!

Avslutar med en fin bild på ett Luciatåg som jag digitaliserade på ett arkiv som jag har arbetat på:

Fotograferad på ett ålderdomshem, 1926

Källor och annat läsvärt i ämnet:
x, x, x, x, x, x, x, x, x, x, x, x.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Bilder från pepparkaksbaket igår.

Jag gjorde för första gången egen deg och med tanke på hur lätt det var kan man ju undra varför det är så självklart att köpa deg. Till nästa år ska jag krydda den lite mer. Bra recept för övrigt i vilket fall så man får väl anpassa det tills det passar mig helt enkelt. :) Så igår var jag hemma hos Ida och bakade med henne.

Baking gingerbread cookies
Baking gingerbread cookies
Baking gingerbread cookies
Baking gingerbread cookies
Baking gingerbread cookies
Baking gingerbread cookies

Dags att se vad degen går för. :-)

Dags att se vad degen går för. :-)

Skanner i all ära….

….men man tager vad man haver.

Har länge saknat en negativ-och dia-skanner åt allt analogt foto som ligger och samlar damm. Har hört att man kan fotografera av dylikt material men det kräver ju lite mer pill. Så för någon vecka sedan slog jag slag i saken och testade lite i ren DIY-anda. Allt som behövs är ett macro-objektiv, en pappersmugg och en ljuskälla, förslagsvis ett ljusbord (surfplattor fungerar även!).

Det gick ju dock inte lika enkelt för mig som för han i filmen då mitt 90-mm har lite större krav på närgräns… Så fick slakta muggen lite och rigga stativet för att öka avståndet. Har en liten netbook som fick agera ljuskälla genom att jag lade skärmen ner, placerade muggen med negativ/dia likt filmen och fotade. Det gick bra!

Här är litet resultat av bilder jag fotade i Prag 2003. Totalt utan någon som helst vettig komposition, men utveckling är ju alltid roligt att se. ;)

Prauge, 2003
Prauge, 2003
Prauge, 2003
Prauge, 2003
Prauge, 2003
Prauge, 2003
Prauge, 2003
Prauge, 2003
Prauge, 2003

Har inte redigerat dessa bilder på annat sätt än att ändra vitbalansen då Nikon-kameror i regel älskar att göra bilder mer blå. Dammborttagning och restaurering i all ära, men jag tycker det är lite av charmen att bevara tidens tand även i bilder. Lite som patina.

Närkontakt.

Närkontakt.