Tänkte prata om ett spretigt… ämne som jag ofrivilligt(?) har kommit att engagera mig ganska mycket sedan en sak jag var med om förra året (nej, tänker inte prata öppet om det, och det kommer inte vara i fokus här). HBT…och numera Q oxå? Förut var det mer jaja, whatever, folk är homo/bi so what men har läst en del på senaste året på olika HBT-forum av olika anledningar osv och blivit mer kritisk mot den form av rörelse det skapat. Detta blir lite svamligt men försök häng med i hur jag menar, tack.

Anja Pärsson kom som bekant ut i radio på bästa sändningstid för några dagar sedan. Ja, gjorde hon verkligen det? Som jag minns det pratade hon om sin stora kärlek och eftersom hon varit med män förut men det är en kvinna nu har alla gått i taket. Jag är så jävla trött på hela komma-ut-grejen. Varför ska folk ens behöva komma ut? Varför är det så förbannat jävla viktigt vem eller vad man ligger med och i vilken del av livet man gör det? Det är definitionerna som gör att folk blir förvirrade, rädda och det är dessa som skapar en anledning att skilja människor åt. Räcker det inte med att vi alla är sexuella varelser? Varför är det så förbannat viktigt med definition? Tänk bara på alla sexuliteter som inte passar in under HBT! (Ja, det finns fler och än lär inte den sista vara upptäckt) Varför är det så jävla viktigt att andra ska veta och varför måste andra veta? Varför älskar media när kändisar kommer ut, varför måste det täcka löpsedlarna? VARFÖR ÄR DET SÅ REVOLUTIONERANDE? “Hej jag knullar och är kär” – åh vad ovanligt! Det måste vi genast skriva om!

Men tillbaka till att komma ut, ja det kan vara ett helvete och jadajada – vi vet. Men någonting jag har funderat på, kan inte detta till stor det vara t.ex. RFSL:s fel själva? Om man ser till marknadsföring och media och Pride så är det ideligen stereotyper som lyfts fram. Glitterslemmiga fjolliga exhebitionistbögar som gör allt för att synas, dragqueens, extrema transor som är jättefjolliga eller jättemaskulina – aldrig något emellan av någon märklig anledning (men det där med transor är ytterligare ett kapitel jag inte riktigt greppat än, funderar mkt i banor av stor påverkan av genus men det är en annan diskussion), läderbögar, butchflator osv… Det är den synen allmänheten får på HBT(Q). Det är den synen man har på folk som kommer ut om man är mindre smart eller insatt som många faktiskt inte är, speciellt den äldre generation eller folk från “landet”, och inte förstår att alla är olika. Man är inte fjollig för att man är född till bög. Det är ett personlighetsdrag som inte styrs av sexualiteten. Fler heteropar har analsex än bögpar. Punkt.

Kan det inte vara rädslan för att behöva grupperas med dessa eller bli sedd som en del utav dem, som gör att folk är rädda för att komma ut (förutom allt annat)? För att de känner att de inte kan eller vill identifiera sig med dessa och inte vill bli sedd som dem utan helt enkelt vill bli sedd som sig själva? En helt vanlig tjej/kille/hen i villa, volvo, vovve med Svensson-jobb som hatar schlager. Som inte är ett dugg extrem och som är helt ointresserad av Pride och HBT(Q)-frågor och bara vill sitta hemma med sina vänner en fredag och grilla och sedan knulla sin kille/tjej som alla andra? Varför lyfts inte människor som dessa fram? Varför ska det alltid vara så extremt? Jag tror HBT-politiken/marknadsföringen/whatever hugger sig själva i foten många gånger.

Jag började fundera över detta idag då Jonas Gardell twittrade/Facebookade: “Den homorörelse Anja inte vill veta av ÄR förutsättningen för hennes möjlighet att leva öppen idag. Det finns inte en mänsklig frihet eller rättighet som vunnits utan politisk kamp och personligt mod. Hedra de som kämpar!” Detta är alltså kritik riktat mot att Anja sa att hon inte ville delta i Pride eller helt enkelt vara en gayikon utan vill vara ifred med sin familj och får nu från flera håll kritik för detta. Jag förstår inte varför, av dels de anledningarna jag just gav. Först får hon gömma sin sexualitet av rädsla för homofobiker, sedan får hon kritik från HBT-håll för att hon inte vill vara en del av “dem.” Anja vill inte vara lebb-Anja, Anja vill bara vara Anja.

Anja kan och bör kanske vara tacksam, men ska det vara ett krav att vara ett del av det och varför? Anja sa att hon ville vara ifred och jag förstår inte varför hon inte ska kunna det. Sen när måste människor vara delaktiga med varandra bara för att man delar samma sexualitet? Vad säger att vi har någonting gemensamt bara för att att man råkar vara HBT och därmed måste umgås och engagera sig tillsammans? Jag förstår inte det synsättet. Sexualiteten är inte en anledning att knyta vänskapsband eller göra saker tillsammans, iaf väljer inte jag folk att umgås med utefter det överhuvudtaget. Men idag gör folk det och jag tycker det är absurt. Det är som om man skulle vända sig till folk som i första hand delar ens hudfärg, hårfärg eller något annat medfött. Fattar ni hur löjligt det är? Ändå är det politiskt korrekt och det sker hela tiden.

Problemet är att det bara gör samhället mer sekulariserat, och inte blir det bättre av att det finns HBT-folk som är lika inskränkta som homofobiker och avskyr allt som heteronormen står för och sånt heteros “gör” (vad det nu är) och ser ner på heterorelationer samt de HBT-personer som väljer att leva som heteros. Ja, det finns dem som är så korkade. HBT-människor som lika gärna kunde vara homofobiker, underbart… Hur blir saker bättre av det?

Så länge man fortsätter skilja folk åt och dela upp i sexualitet som RFSL gör och förstärker stereotyper kommer HBT alltid ses som något avvikande. Varför kan inte alla bara ses som ett, varför räcker det inte bara med att vi är sexuella-skitsamma-vad? Inget är mer norm eller mer okej än det andra. Allt ska vara lika förbannat självklart och okej!

Samt, varför vara stolt över något man är född med? Stolt är man över saker man presterar. Fira gärna sexualitet, men då alla tillsammans utan HBT-stämplar.

Liknande tankar:
Pissväder & att komma ut på “rätt” sätt
Könsstympning & osolidarisk Pärson?
Varför behöver vi ”komma ut” 2012 ??
HBT – Homonormativ Beteende Terapi
Sandahl, Pärson och ”klubben” sexualitet
“Jag ville inte bli homo-Matilda”

Läs även andra bloggares åsikter om HBT, HBTQ, normer, RFSL, samhället, Anja Pärsson, politik, sexualitet